Björn har egentligen hållit på med bin under många år men av olika anledningar slutat för att sedan fortsätta vid flera tillfällen.
Tidsbrist är som alltid den stora orsaken men nu har han ändå kört på sedan 2014 och driver numera sin biodlingen som ett aktiebolag.
Han har ca 40 samhällen och säljer givetvis sin honung själv men även genom en lokal matbutik.
Björn började med en kort presentation av sig själv, hur han först har suttit med i olika arbetsgrupper för att sedan sitta med i styrelsen under ett par år och numera är han som sagt ordförande för SBR. Han har även varit ordförande och drivit flera frågor och projekt i sin lokala förening.
Biodlingen är nu inne i en riktig medvind där medlemsantalet har passerat 16.000 medlemmar vilket gör arbetet både roligt och inspirerande.
Den stora förändringen som man kan skönja är att biodlingen blir mer och mer jämlik där andelen kvinnor och män är i stort sett lika i de yngre ålderssegmenten samt flera driver sin biodling som ett familjeprojekt.
Förbundet poängterar att medlemmarna utgör själva förbundet och här är det de lokala föreningarna som är den viktigaste länken och som har den absolut viktigaste uppgiften.
De arbetar lokalt och nära medlemmarna och ska finnas till för att ge hjälp, råd och stöttning för alla våra medlemmar i deras biodling samtidigt som de skapar en inbjudande och deltagande gemenskap.
Distriktens roll är mer att verka som ett kitt mellan alla föreningar och samordna och koordinera både information, utbildningar och annat som kan vara svårt eller komplicerat att driva i en lokal föreningsverksamhet.
Förbundets roll är sedan att driva frågor eller ärenden där varken föreningar eller distrikten klarar av detta.
Det kan vara svar på riksdagsmotioner, deltagande i regelutformningar med Jordbruksverket samt länsstyrelserna eller upphandlingar på riksnivå etc.
Det vill säga betydligt större projekt samt oftast på nationell nivå.
Förbundet driver ständigt flertalet större projekt och där söks oftast medel för dessa genom Nationella Honungsprogrammet där 12 miljoner kronor delas ut till olika projekt inom biodling. Exempelvis har framtagningen av den nya handboken om bisjukdomar genomförts genom detta projekt.
Filmerna om drottningodling har blivit något försenade men man hoppas att dessa kommer att vara klara någon gång under hösten.
Vi fick sedan ställa frågor och svar som Björn skulle ta med sig till förbundet och där poängterade vi återigen att för få personer har tillgång till systemen eller befogenheter att skicka ut information på ett enkelt och smidigt sätt. Information från förbundet tenderar ofta att fastna hos de som är nyckelansvariga och även om man ser faror med att för många har tillgång så är det problematiskt och en flaskhals då flödet ständigt stoppas upp eller försenas.
Med dagens tekniska system är det även aningens omodernt att kommunicera i flera led, framför allt när informationen gäller alla medlemmar.
Även om man inte kan föra dialog med varje enskild medlem så behöver informationen ändå snabbt delges och sedan kan föreningarna fånga upp eventuella frågeställningar eller återkoppla med synpunkter och förslag.
Vi får ofta till svars att nya funktioner eller lösningar ter sig kostsamma och därför begränsas även dessa. Där ställde vi oss lite frågande till varför vi anlitar en extern lösning för allt detta då vi samtidigt har ett eget kansli som bör kunna hantera både medlemsavgifter samt drift och underhåll av system.
Det gjordes tydligen en översyn för ett par år sedan och nuvarande lösning ska vara betydligt bättre, framför allt då tidigare leverantören gick i konkurs, samt det pågår en översyn av hemsidans funktioner i nuläget. Från vår sida känns det dock som väldigt onödigt, kostsamt samt begränsande och vi hade gärna sett att någon aktivt arbetar med dessa frågor och inte minst förbättrar kommunikationsvägarna.
I realiteten är det också så att de flesta återkopplar sällan på de utskick som de får, men om man som medlem enbart får en inbetalningsavi på medlemsavgiften som enda utskick per år så börjar nog de flesta att fundera på varför man är medlem.
För de som ska agerar kontaktpersoner är det svårt att veta vilka andra som har fått informationen och när det gäller allmän information förutsätter nog många att samtliga har fått samma information när verkligheten inte är så. Det framgår således inte så tydligt i vilken roll som man får ett e-postutskick samt vad som bör vidareförmedlas eller inte.
Ibland kan även svaren från kansliet te sig en smula byråkratiska eller kortfattade vilket kräver följdfrågor så en mer öppnare dialog hade ibland varit något mer önskvärt.
Även att få tillgång till system som en av de få utvalda är en riktigt bökig och segdragen process och där borde istället förbundet efter varje årsmöte där nya förtroendevalda tillkommer i föreningarna dels informera om vilka verktyg eller annat som förbundet kan bistå med samt även erbjuda utbildning direkt i dessa system.
Även deadlines för förslag eller motioner bör uppmärksammas till alla medlemmar, föreningar och distrikt istället för att man stryker flertalet med hänvisning till att de kommit in försent. En färdig rutin med ett enkelt förslagsformulär genom förbundet hade varit bra där alla medlemmar närhelst de vill kan lägga fram förslag hade varit önskvärt så slipper man missa datum eller annat, samt kansliet kan se till att föreningarnas och distriktens svar på dessa skrivelser inkommer i tid.
Föreningar och distrikt jobbar de facto ideellt medans förbundet har både personal och resurser på ett helt annat sätt.
Slutligen hade vi lite övriga frågor och något som både distriktet och förbundet vill lyfta gemensamt är att vi biodlare inte ska vara rädda för att ta betalt för vår produkt.
Det ligger oerhört mycket arbete bakom varje enskild burk som produceras så när den väl säljs ska det inte ske till något underpris oavsett om man är hobbybiodlare eller yrkesbiodlare. Många kanske upplever att det enbart är en liten hobby men räkna på tiden och kostnaderna för din egna bigård så är det i de flesta fall inga stora marginaler att tala om. Björn ansåg att riktpriset på lokalt producerade produkter bör vara minst 10-20 kr över butikernas motsvarande priser med ett riktpris på minst 75-85 kr per 500g burk. Givetvis handlar det som allt annat om tillgång och efterfrågan men var inte rädda för att ta betalt.
Vi tackar Björn för att han tog sig tid att närvara och delta på vårt Bi-fika.
Förhoppningsvis kan vi kanske även få besök av andra ledande personer i förbundet vad det lider.
