I denna inlägg kommar jag att beskriva hur vinteruppställning i mina kuporna ser ut och varför jag gör det så. Det är redan mycket skrivit om detta ämnet, men en hel del är fortfarande inte helt klarlagd och biodlare runt om i världen gör mycket olika. Egentligen är de flesta överense om att ett bisamhälle klarar det mesta och har en stor anpassningsförmåga. Blir det mycket kallt är vinterklot tätare och tilltar floderförbrukningen för att leverera energi för att hålla värme i vinterklotet. Vid varmare temperaturer kan bina flyga ut oftare oh förburkar också lite mer foder. Optimal temperatur som ger en lugn vinterklot med minst foderförbrukning är omkring 5 grader.
Lite fysik och biologi 🙂
Varm luft stiger uppåt och varm luft kan innehålla en högre vattenhalt än kall luft. Detta betyder att, om varm luft kyler ner på en kall vägg eller tak, då formas det kondens. Kondensen betyder vattendroppar som från ett kall tak kan droppa ner på bina. De kommer att dö när de är blöta och det är kallt. Om kondensdroppar finns på väggarna kan fukten leda till mögel (också på kantramarna). Dropparna kan också frysa till is vid flustret så att det blir (nästan) helt avstängd. Om flustret är stängd på grund av döda bin och is, kan bina inte ut på en varmare dag för en kort toabesök. Även värre är att det inte finns luftcirkulation/ventilation med risk att hela samhället dör genom kvävning.
Bina formar en vinterklot under vintern så att de kan behålla värme i deras mitte. Ju tätare ihop de yttre bina är ju mindre värmeförlust, men det avges altid lite strålningsvärme. Om nu taket skulle vara bra isolerad blir det inte kondens där, men blir det på väggarna i stället och framför allt vid den nedre delen, bort från vinterklotet.
I nedre delen av kupan finns flustret där kall uteluft som är vattenfattig kommer in och blandas med den varmare luften i kupan. Genom diffusion sker utbyte av syre och koldioxid. Bina reglerar gaserna vidare så att koldioxid är högre i deras mitt än i uteluften. Detta nedreglerar deras ämnesomsättning så att binas energiförbrukning under vintern är lågt om de inte blir störda för mycket och kan hålla sig i en lugn vinterklot.
Extra ventilation
Vid extra ventilation (det vill säga mer öppningar än enbart flustret på framsidan) kommer mer kall luft att strömma genom kupan och detta leder till att binas gasregleringen blir störd. på grund av detta ökar foderförbrukningen så att bina kan normalisera deras termoreglering. Om bina förbrukar foder friges värme men också mer vatten än bina behöver. Detta kan leda till fukt i kupan om inte största delen av varm fuktig luft vädras ut genom den starkare ventilationen.
Jag tror på grund av ovanstående att ett tätt och välisolerat tak i kombination med ventilering enbart via flustret i nedre delen av kupan kan leda till en bättre inre miljö för bina i kupan. Då stannar den varma fuktiga luften uppe i kupan och försvinner inte binas genererade värmen för snabbt. På detta sättet blir även fodret direkt ovanför vinterklotet lite uppvärmt så att bina lättare kan använda det.
Isolering
Via ett mindre bra isolerat tak förlorar en kupa ungefär 50-65% av värmen. Via väggarna ungefär 30%. Detta betyder att bra isoleringsmaterial under taket kan bidra till at behålla värme inne i kupan lite bättre.
I mitt första år observerade jag under vintern att snön smälte cirkelformad i mitte av taket. Detta betydde således värmeförlust. När jag såg detta, la jag extra tidningar på trä täckbräddorna under taket, men det blev inte ett tjockt paket eftersom taket varit för odjupt. Inne i taket själv fanns redan en frigolitskiva, 2 cm tjock. nästa steg var att jag snickrade en 5cm hög kant som jag la på täckbräddorna. Denna fyllde jag med tidningar och sjalar. Sen taket på. Sen har jag läst på, experimenterad och byggd en del för att förbättra isoleringen under taket. Nu har jag 2 alternativ som för bina verkar fungera bra. Vid båda metoder ser jag inte mer att snön smälter snabbare i mitten av taket 🙂
Isolering med plastskiva och cellplast
Fördelar: Lätt att snabbt titta på bina genom plastskivan. Mycket bra för nybörjare (för att bygga upp erfarenhet) och för de nyfikna eller för de som saknar kontakt med sina bin under vintern. Så kan man se bistyrkan och var biklotet sitter och om bina har tillräckligt med foder. Man kan titta på bina utan att öppna kupan och de verkar inte blir störda av denna korta inspektionen.
Också ses det ibland kondens, som jag bara har sett vid hörnen och inte i mitten, och ibland att plasten är det helt torrt. Bina kan använda kondensen och behöver då inte flyga ut i kallt väder (under tidig vår när de börja yngla) för att leta och hämta vatten. Bina behöver en hel del vatten både för yngelsättningen och för att kunna späda ut fodret för ett bättre upptagande.
Nackdelar: Cellplasten och plastskivan är av plast och inte en naturlig, lätt nedbrytbar material. Cellplasten tolererar inte UV-strålning så bra och behöver därför ett skyddande lager. Till exempel måla med färg eller, som jag gör, använda silvertape på kanterna. Extra ger tapen en förstärkning av kanterna så celplasten håller sig längre.
En annan nackdel är att propoliskittningen lossnat, om man tar bort plastskivan för att ge oxalsyra dropp. Trots mina försök att lägga skivan precis likadan blev det på några ställen springor. Där blev det mer fukt på grund av att det blev kallt där. Jag löste detta med att täta med silvertape.
isolering med täckbräddor och ’isoleringskudde’
Egentligen kommer idet från den Franska prästen Émile Warré som var biodlare. Han har skrivit boken `Biodling för alla´ som beskriver hans utvecklade bikupa som kallas nuförtiden för ’Warré kupa’. Han insåg att bina själva kan reglera luktfuktigheten och temperaturen i kupan om den inte blir öppnad för ofta.
Om jag använder trä-täckbräddor med foderhål, lägger jag efter fodringen en bit insektnät på foderhålet. Bina kommer att propolisera denna nästan helt, framförallt när nätet också under sommaren har legat där. Ovanpå insektnätet lägger jag en bit bomullstyg så att propolis fäster på denna och inte på´isoleringskudden´.
En isoleringskudde är en kant med på undersidan insektnät fästat, så att jag kan fylla den med organisk material. Detta kan vara allting som naturen kan bryra ner. Till exempel sågspån, hö eller halm, tidningar, ull eller bomullsmaterialer. Med en isoleringskudde under taket ges det både isolering och ett långsamt uppstigande av varm fuktig luft som blir kall och ger kondens när luften når taket. Det kan vädras ut vid några hål på ovansidan kanten. På detta sättet kommer kondens inte ner på bina, som tolererar kylan rätt bra men inte när de är blöta.
Fördelar: Bina kan själva reglera genom att täta till inseknätet helt eller hålla några små hål öppet. Därtill används naturliga nedbrytbara materialer. Inte mycket mögel i kupan efter vintern, bara lite på nedre delen av nedersta kantramar. Extra fyllningsmaterial kan ges under tidigt vår eller blöt material kan man byta ut mot torr. Jag lägger överst oftast en tidning, som lätt kan bytas ut. För övrig kan det framförallt blir lite fuktig i hörnen.
Nackdelar: Det går inte att titta snabbt på bina, men genom insektnätet vid foderhålet kan jag känna på temperaturen och lyssna för att höra om bina lever om jag inte kunde höra det vid kupans väggar. Det tar lite mer tid att ta av taket och sen isoleringskudde och till slut täckbräddorna för att ge oxalsyredropp under vintern.
Ventilering och musskydd
Under vintern har jag flustret helt öppet och botten stängd. Därtill fäster jag en bit spärrgaller framför som ska förebygga att möss kommer in. Jag öppnar flustret helt när jag ser mindre getingar och placerar musskydd i alla fall när nätterna blir betydlig kallare eftersom då möss kommer att söka en fin boplats för vintern. Sannolikt blir den någonstans i slutet av september.